Att ta semester

Nu tar jag semester och återkommer i vecka 35.

Hjertén, som behöver åka bort.

Att behöva välja

"Nu är det snart dags att välja den vårdcentral som passar dig bäst!"

Detta verkar vara det senaste i epidemin av alla val som måste göras, man ska numer välja elbolag, tandläkare och hur man ska placera sina pensionspengar. Någon måste därmed vara övertygad om att din och min livskvalitet ökar om vi själva får möjligheten att bestämma vart vi ska besiktiga bilen, annars skulle väl inte den möjligheten finnas.

Dock är det så att när det för femte gången ringer en övertrevlig man hem till mig och, precis som i de föregående fyra fallen, skänker mig insikten om att jag kan spara 29 kronor i månaden på att byta telefonoperatör, då är inte min första tanke vad jag ska göra med dessa 29 kronor som nu har frigjorts i min privatekonomi, inte heller vilken fördel jag har som fick kännedom om detta som uppenbarligen måste vara en hemlighet för resten utav svenska folket. Min kraft och energi går åt att vänligen avböja erbjudandet samtidigt som jag blir lite mer irriterad än förra gången över att min fritid, som är en betydligt större bristvara än mina pengar, spenderas på något så banalt som 29 kronor i månaden.

Nej, återinför monopol på el, tele och allt annat som jag inte är intresserad av så att jag kan lägga den tiden det tar mig att hantera detta på något mer värdefullt, som mina vänner.

Jag skulle dessutom vara mycket mindre stressad om jag slapp engagera mig i valet av vårdcentral och bara blev tillsagd var jag skulle åka när jag blev sjuk.

Livet är fullt av viktiga och betydelsefulla val, vilket yrke? vilken livskamrat? barn och i så fall hur många? Detta är val som gott kan få ta både tid och energi. Vem som ska få leverera el in mina uttag är hör inte till den kategorin.

/Hjertén, som vill lägga sin tid på något mer betydelsefullt än världsliga ting.

Att välja ortsnamn

Något som länge intresserat mig är det rika utbud av underliga, oförväntade och i vissa fall löjeväckande ortsnamn som finns i vårt land. Detta intresse återuppväcktes idag när jag och Joakim tog en tur på motorcykel. Målet var Larv, strax utanför Vara. (egentligen var resan i sig målet, men jag hade hittat en väldigt trevlig väg när jag var på Edsväraveckan i helgen som jag ville prova på motorcykel.)

På vägen dit passerade vi ett antal orter med mer eller mindre lustiga namn. Bland annat kan dessa nämnas:

- Larv

- Vedum

- Molla

- Tråvad

- Hulared

- Grude

- Jällby

- Snugge

- Bitterna

När man talar ortsnamn så är det svårt att inte nämna orten utanför Hökerum som fick Vägverket att minska avståndet med en kilometer eftersom skyltarna stals allt för ofta. Nu mer står det "Grovare 5"

Det är lustigt hur man vänjer sig vid ortsnamn som för en utomstående kan te sig synnerligen underhållande. Ta som exempel Sexdrega, det hör jag så ofta att jag inte reflekterar över hur det egentligen låter, min lumparkompis, Heckscher, hade inte utvecklat samma immunitet mot det namnet...

Det finns dock än så länge bara ett ortsnamn som har fått mig att stanna bilen, backa tillbaka, kliva ur, ta fram mobilen och fotografera.

Hur kan man namnge en ort "Bögared"?

/Hjertén, med dagens dos av lingvistik

Moralens förfall

De som träffat mig nyligen vet vad detta kommer att handla om.

Jag och Anna-Maria var på bio tillsammans härom torsdagen, hon ville se Brüno och undrade om inte jag ville göra henne sällskap. Jag hade ju sett Borat och var måttligt imponerad av den humor som Sacha Baron Cohen förmedlade. Jag tänkte dock, som den gentleman jag är, att jag följer med om inte annat så för sällskapets skull.

Vi avbryter här för ett viktigt meddelande:

Det finns två! Jag slötittade på "Lotta på Liseberg" samtidigt som jag skrev, Sven-Bertil Taube skulle ju vara med. När man tror att det inte finns en möjlighet att exponera den lille spillevinken Johan Palm mer så får alla 14-åriga tjejer sitt lystmäte genom att han har en bror! Det är ju helt otroligt...

Åter till ämnet

Filmen var det sämsta jag sett, om inte någonsin så i alla fall på väldigt länge. (Det finns en annan film som är dokumenterat dålig och omtalad i i alla fall en av de kretsar jag umgås i, Flawless. http://www.imdb.com/title/tt0155711/. Jag är vanligtvis imponerad av dig, Robert De Niro, men detta var inte bra gjort.)

Det var egentligen inte det faktum att jag precis blivit bestulen på 85 kronor, inte heller att jag ödslat 1 timma 21 minuter och 13 sekunder på något så förfärligt, nej det var något annat som störde mig ännu mer. Filmen har 11 års gräns.

Jag vill påstå mig kunna tillräckligt mycket om barns utveckling att veta att en 11-åring har tillräckligt utvecklad fantasi för att kunna föreställa sig vad som försigår bakom de små svarta rutorna som täcker könsorganen på huvudpersonerna i filmen när dessa idkar samlag med varandra med hjälp av en ombyggd träningscykel. Missförstå mig inte, det är inte homosexualiteten som upprör mig, det är att Statens biografbyrå anser det vara ok att visa relativt grova sexscener för 11-åringar så länge man tänker könsorganen med svarta rutor.

Så här står det i "Lag (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram":

5 § Framställningen i en film eller ett videogram får inte godkännas för visning för barn under sju år, under elva år eller under femton år, om den kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen psykisk skada.

Filmen vållade ju mig psykisk skada, är det då lämpligt att visa den för 11-åringar. Den enda räddningen är att de inte inser vad det handlar om.

Jag får god lust att skriva ett brev till byråns direktör och ifrågasätta deras arbetssätt och kompetens.

Jag vill bara avsluta med att uppmana er å det kraftfullaste att inte se denna komprimerade dynga utan att istället tillbringa tiden tillsammans med varandra i någon meningsfull aktivitet.

/Hjertén, en av de sista kvarvarande moralens väktare

Att välja bloggnamn

Det intressanta i det osannolika i att jag har börjat ägna mig åt detta medium (bloggen, för er som inte hänger med direkt...) överskuggas av mina upptäckter när jag skulle välja namn, eller snarare adress för min blogg. Hjertén hade varit enkelt och passande, jag föredrar alltid det enkla, men det var ju taget. Föga förvånande då det finns 239 personer i Sverige som heter Hjertén i efternamn och någon utav dessa borde sannolikt vara intresserad av att blogga och således ha hunnit före mig.

Det som fascinerar mig är att följande mindre vanliga ord eller fraser var upptagna:

Nachspil

Nattiné

Mnemoteknik

Mirabiledictu (mirabile dictu)

Menetekel (mene tekel)

Mementomori (memento mori)

Medioker

Samt ett antal andra här icke omnämnda liknande ord.

Jag gjorde nämligen så att jag tog fram boken:

"Våra vanligaste främmande ord" av Olof Östergren och Karl-Hampus Dahlstedt

Stockholm Alb. Bonniers boktryckeri 1970

I den försökte jag sedan hitta något som jag ansåg passa. Tillslut blev det som bekant Hjerténs monolog (fast ihopskrivet och utan accent). Det passar bra, då det som skrivs här i första hand inte är till för dig kära läsare, utan för mig själv. Det kan uppfattas som lite arrogant och själviskt av undertecknad, men å andra sidan är det ju ingen som tvingar dig att läsa vidare...

Vi får se vad som kommer att avhandlas här, men jag kan redan nu avslöja att det inte kommer att följa något tema och det kommer med största sannolikhet inte vara intressant.

Två ämnen som jag har berört och som jag vill återkomma till senare är:

- Sannolikhet

- Avsaknaden av möjligheten att använda å, ä, ö, samt accenter i internetadresser.

Ps. Samtliga ord i listan över icke godkända bloggnamn , med undantag av medioker, fastnade i stavningskontrollen. Det gjorde dessutom orden, blogg samt blogga. Det förefaller paradoxalt att just dessa två sistnämnda fastnar i stavningskontrollen i en blogg.